tisdagen den 20:e december 2011

Mikael Wiehe gillar inte satir

Sanna Rayman och Peter Santesson gjorde nyligen en parodi på Mikael Wiehes Sång Till Friheten. Detta uppskattades inte av hans produktionsbolag som inte bara beordrade Rayman och Santesson att ta bort låten, utan även folk som bara länkat till den! Skit samma att parodier är undantagna upphovsrätten...

Streisand-effekten beordrar nu alla att sprida den här låten så mycket det bara går:


Fler som gillar Streisand-effekten: Sanna Rayman, Peter Santesson, Anders Engström, Isobel Hadley-Kamptz, Niklas Starow, Frihetssmedjan, Leo Erlandsson, Juristen, Mark Klambers, Haralampos Karatzas, Johan Folin, Björn Felten, Thomas Böhlmark, Juristen igen (lämna gärna en kommentar om det är nån jag missat)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

tisdagen den 13:e december 2011

Manliga lucior är inget nytt

Så här års går det inte att undvika att lägga märke till hur fasligt upprörda folk kan bli över något så banalt som luciafirandet. Skolor som är jättehemska och förstööör vår fina traditioner genom att ha en pojk som lucia, eller så är de sexistiska och odemokratiska om de inte tillåter pojkar att vara lucia.
Sankta Lucia var ju en kvinna, säger traditionsivrarna, och därför måste det vara en kvinna som spelar henne. Det argumentet är dock moot då vårt luciafirande inte har nånting med det sicilianska helgonet att göra.
Att ha en man som lucia är dessutom inget nytt påhitt från "genusmupparna". Tidigaste beskrivningen om mans-lucior är redan från 1820: "då sex rätter voro förtärde och endast den sjunde, kakan, återstod, öfverraskades gästerna af en egendomlig syn. Dubbeldörrarna till förstugan uppslogos, och in trädde en dräng klädd i hvitt lakan, med en krans af ljus på hufvudet och bärande en väldig bål med glöggus. Egentligen borde det varit en tjenstflicka, ty han skulle föreställa Sancta Lucia, men, förmodligen för bördans skull, hade därtill i senare tider tagits en karl".
För övrigt så anser jag att folk som bryr sig så jävla mycket om vad luciorna har under särken har alldeles för mycket fritid...

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Ibland hatar jag att ha rätt

När kritiker av FRA-lagen varnade för ändamålsglidning så kallades vi för foliehattar och konspirationsteoretiker. Det tog bara tre år tills det skulle visa sig att vi haft rätt hela tiden.

Artikel i SvD som publicerades igår:
"När justitieminister Beatrice Ask öppnar för en breddning av FRA-lagen för att tillåta signalspaning av svenskar på beställning av Säpo och Rikskriminalpolisen så innebär det att landet går samma väg som Iran, Syrien och andra repressiva stater. Den föreslagna förändringen är precis den ändamålsglidning som lagens kritiker varnade för – krav som förespråkarna menade bara var baserade på konspirationsteorier. Det skriver yttrandefrihetsorganisationen Reportrar utan gränser."

Snart är det väl dags att emigrera...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdagen den 1:e december 2011

Bloggarupprop: Frige dem som fängslats för sin åsikt!

Följande upprop är gemensamt skrivet av ett antal svenska bloggare, som alla vill markera hur viktigt det fria ordet är. Vi har olika bakgrund, skriver om olika saker och har i övrigt säkerligen väldigt olika prioriteringar – men här samlas vi kring en fråga vi alla värderar väldigt högt. Yttrandefriheten. Jag deltar därför i ett bloggupprop till stöd för två (av många) fängslade bloggare i Egypten. Du gärna återpublicera det och uppmana andra att gå in och skriva under uppropet på den här adressen.

När pressfrihet inskränks och medier kontrolleras av statliga eller andra intressen, blir det medborgares uppgift att peka på missförhållanden. Internets medborgarjournalister är en viktig motor för utveckling av demokrati i många länder. Med bloggar och andra sociala medier som publiceringsplattform lyfts orättvisor och missförhållanden i vardagen i ett hårt kontrollerat medielandskap fram i ljuset. 

Som den arabiska vårens historiska händelser visat är bloggare inte bara medborgarjournalister. Med sig bär de även hoppet om demokrati, fred och värdighet. Yttrandefriheten på nätet har blivit en av de främsta skiljelinjerna mellan demokrati och diktatur. Här lyfts orättvisor och missförhållanden i vardagen och med pennans makt arbetas det för förändring. 

Situationen för dem som engagerar sig för demokratisk förändring har på många håll hårdnat. I flera länder förföljs och fängslas aktiva som via sociala medier varit kritiska till sittande regim. Ett exempel på det är de öden som drabbat de egyptiska bloggarna Alaa Abd El Fattah och Maikel Nabil.

Alaa Abd El Fattah är en av centralfigurerna i den sedan många år enormt stora och levande egyptiska bloggosfären. Redan 2006 greps han, då av Mubaraks regim, för att statuera exempel. Bloggare som kritiskt diskuterade det som hände i Egypten ansågs vara ett hot. Tyvärr har det inte förändrats och i den demokratiprocess som pågår är situationen allvarlig. Här lyfts orättvisor och missförhållanden i vardagen och med pennans makt arbetas det för förändring. 

Sedan en dryg månad har Alaa åter suttit inspärrad. Denna gång av det i Egypten nu styrande militärrådet. Hans tid i fångenskap förlängs med två veckor i taget, vilket orsakar stor oro i hans familj och särskilt hos hans höggravida hustru. Processen mot honom handlar med all önskvärd tydlighet om att inför det nyss avslutade valet tysta en viktig politisk knutpunkt i denna unga proteströrelse, som tidigare i år störtade diktatorn Mubarak och nu återigen protesterar mot vad man ser som fortsatta politiska orättvisor.

Ytterligare en medborgarrättsaktivist, Maikel Nabil, har sedan slutet av mars i år suttit inspärrad, anklagad för att i sin blogg ha förvrängt den egyptiska militärregimens slogan "Militären och folket är en enad hand". Han diskuterade och kritiserade utvecklingen efter Mubaraks fall under rubriken "Militären och folket är aldrig en enad hand". Detta tolkade militärregimen som en attack mot systemet och fängslade Maikel, som nu avtjänar ett treårigt fängelsestraff för högförräderi.

Alaa och Maikel är långt ifrån ensamma. De används dessutom som varnande exempel för att skrämma andra att inte utmana och kritisera orättvisor eller tala i situationer när andra tiger. I en demokrati under uppbyggnad är detta tecken på en farlig utveckling som omvärlden bör reagera på. 

Vi som undertecknar detta har alla, liksom Alaa och Maikel, valt att delta i den offentliga samtalet via bloggar och andra sociala medier. Vi vill och hoppas att fler vill lyfta frågan om vikten av det fria ordet och därtill visa för omvärlden att vi ser och vi bryr oss. Åsikts- och yttrandefriheten måste respekteras, och alla bloggare som fängslats för sina åsikters skull måste omedelbart friges!

Vårt budskap är klart: Frige det fria ordets förkämpar!

Fullständig lista på deltagare finns här.